Vad skulle ni gjort om er bästa vän kom upp med att "om jag skulle blivit kär och älskat den killen som flyttade utomlands och ni/du Bodde kvar här i Sverige så skulle jag följt med honom."

Så hon väljer alltså en kille som det finns tusen av än att vara med en familj & sin bästa vän som alltid funnits där för henne?

Överreagerar jag igen om jag är fruktansvärt sur?

Vad skulle ni gjort? Kommentera gärna. Vet inte vad jag ska göra...

Och godnatt alla!

Inte för att jag följt idol så mycket nu. Tittade bara i början, sen blev det mer sällan men nu tittar jag i slutet också. Måste ju veta vem som vinner..
Vem tror ni kommer vidare idag?
Vem tror ni står i finalen?
Vem VILL ni?

Vem är er favorit?
Min är lätt Erik. Han är en typisk person jag vill köpa skiva av.
Alla kan ju sjunga där - mer eller mindre. Fast Kevin tycker jag inte kan sjunga så bra. Han är mest snygg. Säkert galna tjejer som vill gå på hans konserter, skrika hans namn, skriva hans namn över pattarna och dregla över hans fotspår.
Brukar ju vara så.

Erik ska vinna!

Min förre favorit i idol var Robin stjernberg! Åh vad underbar han är. Gudomlig röst. Får vi någon så bra i idol igen?

Sen fem år tillbaka började jag sjunga på fritiden. Det var det bästa jag någonsin gjort! 
Visst. Jag har tagit pauser då och då så i ''hela fem år'' har jag nog inte sjungt.

I vilket fall som helst så har sången hjälpt mig igenom tuffa tider. Sången är något jag älskar!
När jag var mobbad, inte hade några vänner, hände saker i livet, många man kände och folk i släkten försvann så stöttade sången mig. Jag sjöng mig lyckligare. Sången gör mig mer än glad.
Min dröm sen jag började sjunga var att gå hos en sångpedagog för att lära mig tekniker och kunna lära mig attt utvecklas. Men hela livet har vår familj haft mycket svårt med pengar, så vi har inte haft råd till det.

Men jag kämpade mig vidare och sjöng hemma då och då, i duschen och när man promenerade någonstans. 

Jag har utvecklats mycket sen innan. Haha... Minns dagen då jag började sjunga... Jag kunde inte sjunga överhuvudtaget. Men gav inte upp. Utan levde på sången och sjöng för att det var kul, sen blev jag bättre.

Jag är glad att jag fortsatt och jag vill verkligen fortsätta såklart. Hoppas att jag kan utvecklas mycket mer och komma någonstans i framtiden! Uppträda inför min egen publik som gillar låtarna jag gör <3

Denna sången sjunger jag till min morfar som inte längre har fötterna på jorden. Älskar dig.<3

Farväl käre vän. Det var trevligt med alla dina lögner och falskheter så länge det vara. Hur kan man leva med att sitta och ljuga sin bästa vän rakt upp i ansiktet i alla dessa år? Mår du bra nu? Nu när jag inte pallar mer?
Du har sårat mig, förstört mina saker, varit djävulsk för att du var avundsjuk på alla saker jag gör/har. Beter dig som skit. Ändrar dig för andra för att passa in. Snackat skit om mig. Osv. Jag har redan gått igenom så mycket och du ger mig mer saker att må dåligt över. Nu är det slut.

Iaf. När jag om en vecka fyller år. Så önskar jag mig en snäll vän. Som finns där för mig. Stöttar mig. Avundas inte mig utan är glad för min skull. Som gillar mig för den jag är. Som jag kan vara mig själv med utan att jag ska känna mig dömd. Göra allt med den kompisen. Och mest av allt - en jävligt ärlig och rak kompis. Fyfan vad härligt det skulle vara.
En kompis som kramar om mig och frågar hur det är när jag mår dåligt och inte bara sitter och glor som en vettskrämd hamster som inte fått sin mat och håller på att svälta och bara ser på.

Vore kul om man fick ha en kär vän nu på födelsedagen. Nu i jul. Eller på resan som vi egentligen skulle på tillsammans. Och på nyår.

Och nu skulle jag börja i samma klass som dig. Det var vår dröm. Så jag väntar tills efter sommaren och går om min klass så vi kan gå tillsammans. Men nej... Du rubba den chansen också. Så nu kan vi glömma vår dröm om alla lektioner tillsammans osv. Örh. Drömkrossare. Hatar falska vänner.

Tack & hej - från en sur dam bakom charmen.

Minns mycket väl förr då jag blev mobbad för att jag var tjock.
Men vänta nu lite? Varför gick jag upp så som jag gjorde? Jo för att jag var mobbad.. Jag var mobbad och mådde så dåligt så jag tröståt. Kanske låter skumt. Men jag mådde bra då jag åt med mig själv och glodde film eller vad jag nu gjorde. Det är som en cirkel. "Mobbad för massa annat ~> deprimerad ~> äter mer ~> blev mobbad för att jag var tjock."
Nej jag är inte jag tjock. Finns inget som egentligen ska heta tjock eller smal. Mat är mat? Alla äter olika. Alla har olika storlekar. Alla ser olika ut. Bara att om man älskar mat och ätt lite för mycket så blir man större. Vaddå då? Man är lika mycket värd och är fortfarande samma person. Varför ska det vara fult eller äckligt att vara kraftig? Det är det inte! Alla är människor!
Som sagt.. Alla har olika hårfärger, olika kläder, olika ansikten, olika ögon, olika personligheter och OLIKA KROPPAR. Olika i allt! Vad är då problemet? Sluta hacka på att vissa har olika/större/mindre kroppar.. Då kan ni hacka på att andra har rött hår och andra brunt. Eller en har större skalle än någon annan. Men det gör ni inte lika ofta?
Alla är fina som dom är! Gå efter personligheten. Lev livet. Umgås med personer som är härliga och skit i utseendet. Utseendet har tagit över världen. Mobbning har växt genom åren som Sören!
Men älska er själva och ta inte emot skit från någon. Mobbare är bara energi-tjuvar. Umgås med dom som gillar er <3

Låt idag: beautiful - Christina Aguilera

Fick ju en ''Samsung Kamera'' av mamma i somras. Har klagat på min iphone kamera och att jag vill ha en riktig!
Så det fick jag. Samma helg planerade mamma in att vi skulle åka till kolmården. Har velat dit hela mitt liv! 
Det var fruktansvärt underbart att spendera hela dagen där med hela familjen. 
Så jag använde kameran för första gången till att fota djur på kolmården. Och här kommer bara några få av dom!

Godmorgon! Här sitter jag på mobilen inrullad som ett kebabkött i min tjocka kofta. Den är faktiskt rätt ful. Men jag fick ju den av mamma ;) haha..
Men den är ju varm iallafall!

Så vad ska man göra idag?
Leka superman och flyga med vinden utomhus?
Blåsa bubblor i stormen? Lär ju bli rätt många bubblor.
Eller tjuvtitta under granen om hur många julklappar mer än mina syskon jag har? Fast det har jag ju dock.. Inte... Kanske. ?

Tänkte lägga upp några bilder som jag fotade på Kolmården i somras sen. Lite olika djur!

Men ha en bra dag everybody!
Känns som det är fredag/lördag. Inte någon jävla torsdag ;o

Hela mitt liv har jag växt upp med dumma vänner. I skolan var jag först helt ensam. Sen var världens lyckligaste och blygaste lilla tjej överglad av att få vänner. Speciellt så jag slapp vara ensam. Men bara efter ett litet tag började dom hacka på mig. Peka ut brister på mig och kalla mig ful. Tog mina nycklar till skåpet så jag kom försent till lektionerna. Sen sparkade dom på mig så jag fick blåmärken på benen. True friends huh? Och jag var rädd och väldigt osmart på den tiden. Svag. Jag fortsatte vara med dom ändå. Hela skolgången. Nog om det. Mobbning i skolan var det alltid.

Men sen träffade jag en vän på fritiden som bodde i samma trappa som mig. Då... Det var en magisk känsla. Vi umgicks mycket. Men det visade sig att när vi bestämde dagar vi skulle vara så sket hon i mig och var med andra. Men med tiden blev det bättre. För jag förlät henne. Hon brydde sig inte om mig. Knappt.
Hon började på min skola, vi umgicks mer. Kom närmre varandra. Vi sov över som ledde till övernattningar varje natt. Vi blev bästa vänner.
När hon blev utsparkad från sin lägenhet så fick hon typ "bo" hos oss. Vi fanns alltid där som en familj för henne. Hennes mamma började umgås med min mamma. Alla vi umgås fortfarande lika ofta. Men nu kommer det till detta... Min "bästa vän" ljuger för mig om världens minsta saker till världens största saker. Och jag kan inte ha en vänskap då jag tycker att lita på varandra är den viktigaste saken i en vänskap. Hon leker tuff inför andra. Ljuger för andra för att passa in. Har förstört många av mina saker med flit.
Ja hon har gjort mycket som jag inte behöver gå in på. Men lögner? Det värsta jag vet. Jag kommer aldrig kunna lita på henne igen? Jag är trött på henne. Vad jag än säger så bryr hon sig inte. Inte ens när jag sagt " om du ljuger igen, så kan det bryta vår vänskap föralltid"
Och lika snabbt ljuger hon. Bryr man sig verkligen då? Eller är det jag som överreagerar? Jag orkar inte med henne snart. Känner inte igen min egen bästa vän. Vet inte ens om jag vill kalla henne bästa vän längre. En simpel vän som sjunker i mina ögon för varje dag som går. Vi får se hur detta slutar.