Farväl käre vän. Det var trevligt med alla dina lögner och falskheter så länge det vara. Hur kan man leva med att sitta och ljuga sin bästa vän rakt upp i ansiktet i alla dessa år? Mår du bra nu? Nu när jag inte pallar mer?
Du har sårat mig, förstört mina saker, varit djävulsk för att du var avundsjuk på alla saker jag gör/har. Beter dig som skit. Ändrar dig för andra för att passa in. Snackat skit om mig. Osv. Jag har redan gått igenom så mycket och du ger mig mer saker att må dåligt över. Nu är det slut.

Iaf. När jag om en vecka fyller år. Så önskar jag mig en snäll vän. Som finns där för mig. Stöttar mig. Avundas inte mig utan är glad för min skull. Som gillar mig för den jag är. Som jag kan vara mig själv med utan att jag ska känna mig dömd. Göra allt med den kompisen. Och mest av allt - en jävligt ärlig och rak kompis. Fyfan vad härligt det skulle vara.
En kompis som kramar om mig och frågar hur det är när jag mår dåligt och inte bara sitter och glor som en vettskrämd hamster som inte fått sin mat och håller på att svälta och bara ser på.

Vore kul om man fick ha en kär vän nu på födelsedagen. Nu i jul. Eller på resan som vi egentligen skulle på tillsammans. Och på nyår.

Och nu skulle jag börja i samma klass som dig. Det var vår dröm. Så jag väntar tills efter sommaren och går om min klass så vi kan gå tillsammans. Men nej... Du rubba den chansen också. Så nu kan vi glömma vår dröm om alla lektioner tillsammans osv. Örh. Drömkrossare. Hatar falska vänner.

Tack & hej - från en sur dam bakom charmen.

Minns mycket väl förr då jag blev mobbad för att jag var tjock.
Men vänta nu lite? Varför gick jag upp så som jag gjorde? Jo för att jag var mobbad.. Jag var mobbad och mådde så dåligt så jag tröståt. Kanske låter skumt. Men jag mådde bra då jag åt med mig själv och glodde film eller vad jag nu gjorde. Det är som en cirkel. "Mobbad för massa annat ~> deprimerad ~> äter mer ~> blev mobbad för att jag var tjock."
Nej jag är inte jag tjock. Finns inget som egentligen ska heta tjock eller smal. Mat är mat? Alla äter olika. Alla har olika storlekar. Alla ser olika ut. Bara att om man älskar mat och ätt lite för mycket så blir man större. Vaddå då? Man är lika mycket värd och är fortfarande samma person. Varför ska det vara fult eller äckligt att vara kraftig? Det är det inte! Alla är människor!
Som sagt.. Alla har olika hårfärger, olika kläder, olika ansikten, olika ögon, olika personligheter och OLIKA KROPPAR. Olika i allt! Vad är då problemet? Sluta hacka på att vissa har olika/större/mindre kroppar.. Då kan ni hacka på att andra har rött hår och andra brunt. Eller en har större skalle än någon annan. Men det gör ni inte lika ofta?
Alla är fina som dom är! Gå efter personligheten. Lev livet. Umgås med personer som är härliga och skit i utseendet. Utseendet har tagit över världen. Mobbning har växt genom åren som Sören!
Men älska er själva och ta inte emot skit från någon. Mobbare är bara energi-tjuvar. Umgås med dom som gillar er <3

Låt idag: beautiful - Christina Aguilera

Fick ju en ''Samsung Kamera'' av mamma i somras. Har klagat på min iphone kamera och att jag vill ha en riktig!
Så det fick jag. Samma helg planerade mamma in att vi skulle åka till kolmården. Har velat dit hela mitt liv! 
Det var fruktansvärt underbart att spendera hela dagen där med hela familjen. 
Så jag använde kameran för första gången till att fota djur på kolmården. Och här kommer bara några få av dom!

Godmorgon! Här sitter jag på mobilen inrullad som ett kebabkött i min tjocka kofta. Den är faktiskt rätt ful. Men jag fick ju den av mamma ;) haha..
Men den är ju varm iallafall!

Så vad ska man göra idag?
Leka superman och flyga med vinden utomhus?
Blåsa bubblor i stormen? Lär ju bli rätt många bubblor.
Eller tjuvtitta under granen om hur många julklappar mer än mina syskon jag har? Fast det har jag ju dock.. Inte... Kanske. ?

Tänkte lägga upp några bilder som jag fotade på Kolmården i somras sen. Lite olika djur!

Men ha en bra dag everybody!
Känns som det är fredag/lördag. Inte någon jävla torsdag ;o

Hela mitt liv har jag växt upp med dumma vänner. I skolan var jag först helt ensam. Sen var världens lyckligaste och blygaste lilla tjej överglad av att få vänner. Speciellt så jag slapp vara ensam. Men bara efter ett litet tag började dom hacka på mig. Peka ut brister på mig och kalla mig ful. Tog mina nycklar till skåpet så jag kom försent till lektionerna. Sen sparkade dom på mig så jag fick blåmärken på benen. True friends huh? Och jag var rädd och väldigt osmart på den tiden. Svag. Jag fortsatte vara med dom ändå. Hela skolgången. Nog om det. Mobbning i skolan var det alltid.

Men sen träffade jag en vän på fritiden som bodde i samma trappa som mig. Då... Det var en magisk känsla. Vi umgicks mycket. Men det visade sig att när vi bestämde dagar vi skulle vara så sket hon i mig och var med andra. Men med tiden blev det bättre. För jag förlät henne. Hon brydde sig inte om mig. Knappt.
Hon började på min skola, vi umgicks mer. Kom närmre varandra. Vi sov över som ledde till övernattningar varje natt. Vi blev bästa vänner.
När hon blev utsparkad från sin lägenhet så fick hon typ "bo" hos oss. Vi fanns alltid där som en familj för henne. Hennes mamma började umgås med min mamma. Alla vi umgås fortfarande lika ofta. Men nu kommer det till detta... Min "bästa vän" ljuger för mig om världens minsta saker till världens största saker. Och jag kan inte ha en vänskap då jag tycker att lita på varandra är den viktigaste saken i en vänskap. Hon leker tuff inför andra. Ljuger för andra för att passa in. Har förstört många av mina saker med flit.
Ja hon har gjort mycket som jag inte behöver gå in på. Men lögner? Det värsta jag vet. Jag kommer aldrig kunna lita på henne igen? Jag är trött på henne. Vad jag än säger så bryr hon sig inte. Inte ens när jag sagt " om du ljuger igen, så kan det bryta vår vänskap föralltid"
Och lika snabbt ljuger hon. Bryr man sig verkligen då? Eller är det jag som överreagerar? Jag orkar inte med henne snart. Känner inte igen min egen bästa vän. Vet inte ens om jag vill kalla henne bästa vän längre. En simpel vän som sjunker i mina ögon för varje dag som går. Vi får se hur detta slutar.

Börjar bli sjuk. Underbart. Inte konstigt när jag väntade över en timme vid en tågstation där jag inte kunde Komma hem. Frös som en galning. Världens kallaste & långsammaste kväll kändes de som.
Råkade hoppa på ett tåg utan biljett och blev helt uppstirrad för att jag aldrig glömt det förr. Så trodde kontrollanterna skulle ge oss böter eller inte tro små ungdomar som oss om att vi glömt de. Iaf... Hoppade av nästa station och tänkte köpa biljett för pengar. Men nejdå.. Det gick bara att lösa ut biljett med jojo-kort. Så kom inte hem. Men fick ringa mammas kompis så hon hämtade mig. Var taggad av att så småningom få skjuts. Men 45 minuter senare får man samtal av henne om att hon står i kö på motorvägen. What a night. ?

Så antar att det är därför jag är halvt sjuk nu. Snuvig och smått ont i halsen. Pratar som en tant utan sina löständer.
Det firar vi med att slänga sig under täcket och hångla med kudden.
Men det bästa är att - nu kan man snylta lite glass för halsen av mamma?